Jag har all otur i världen!

Idag för exakt 7 månader sen (17 feb) som jag fortfarande hoppades
på att min bebis i magen skulle vända sig rätt
(han låg i sätte).
Men så var inte fallet, så det blev tyvärr kejsarsnitt som jag än idag
mår skit dåligt för på lite olika sätt + har haft ont i magen ända sen den dagen
Hampus föddes, den 18 feb och även jätte mycket problem med den nedre delen
av ryggen efter att jag fick ryggmärgsbedövning i samband med snittet. 

Så dom 3 veckorna innan Hampus föddes var jag jätte deprimerad för att
det var då jag fick reda på att det "kanske" skulle bli snitt men just då såg jag
i fram emot att gå på vändningsförsöket som misslyckades och ännu ett försök
gjorde jag för att slippa snittet, jag bestämde mig för att föda han i säte 
(med rumpan först) men då var jag inte så bred som man måste få vara för att
ens få göra det och då växte min deppighet bara mer och mer....

1. Och enligt mig så är jag jätte mycket emot kejsarsnitt
  (för egen del)
och blir ju lite mer eller mindre tvingad till att göra det, jag hade liksom
inte mycket till val.
2. Och även ryggmärgsbedövning är nåt som inte existerar i min värld
men det var jag med tvungen att ta för att jag skulle kunna vara vaken
(dom sa att det är det bästa + att det var mindre risker för bebisen o.s.v)
så den 18 feb gjorde jag 2 st saker som inte existerar överhuvud taget
i min värld. 

Och en av sakerna som är jobbigt efter kjejarsnitt är att den är svårare att gå ner
i vikt av nån konstig anledning + jag fortfarande är svullen på magen

(kan ta upp till 2 år innan den lägger sig helt) mindre kul... 

Nu vet jag vad alla ni tänker som just läst detta, att jag bara gnäller & klagar och att 
jag ska vara glad för att det finns kejsarsnitt o.s.v.  visst jag är super lycklig över det
dom plockade ur mig min son Hampus, och ångrar aldrig honom men snittet kunde
jag gärna vara utan. 
Det har bara varit en massa problem efter att jag gjorde kejsarsnitt. med rygg, mage, infektion
i snittet ett par gånger och det värsta av allt är smärtan inuti magen, en brännande smärta
som om att det skulle brinna inuti mig el att man får kokade vatten i mig och alla vet att
det gör ont. 

Mitt första barn Mikaela födde jag normalt utan nån form av bedövning inte ens lustgas.
Och min längtan är stor efter att få gå igenom en normal förlossning igen! Men när jag var
uppe på östra för ett par veckor sen på undersökning p.g.a av att jag är mer eller mindre
små förlamad längs nere i ryggen p.g.a rygg bedövningen. Fick faktiskt träffa hon som la
bedövningen i ryggen på mig och själv klart så vill hon inte medge att hon gjort nåt fel.
Så blev hemskickad utan att ens få nån direkt hjäp.

Och så sa narkosläkaren till mig att risken för mig är stor att det skulle bli kejsarsnitt igen,
för jag har ett stort ärr på livmodern och när jag fick det beskedet bestämde jag mig för om 
det nu blir så... så blir det inga fler barn...!



Så jag avråder alla att aldrig göra det.

 


Kommentarer
Postat av: Jeanette C

Du ska se att du snart är kvitt dina bekymmer runt snittet du har nu. Stackars lilla Milla!

puss på dig lilla syster love u!

2010-09-17 @ 23:31:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0