Bebis föddes på gräsmatta

artikel ifrån aftonbladet:

Karin och Jonny Friberg hann inte riktigt ända fram till förlossningen på Östra sjukhuset. Den lille pojken tittade ut redan på övergångsstället utanför - och föddes på gräsmattan.


Det var strax före halv fem-tiden dagen före midsommarafton som paret Friberg hade parkerat
bilen på Östras parkering för att lugnt promenera till sjukhuset.

 Halvvägs framme mötte de en person som frågade om de behövde hjälp och turligt nog var
personen barnläkare. Någon minut senare stannade nämligen den blivande mamman mitt på
övergångsstället och sade att "nu går det inte längre, nu kommer den".

 - Jag sade åt henne att hon nog måste knipa en stund till, men när vi tittade såg vi att bebisen
var på väg ut, berättar pappan. Han och barnläkaren fick skynda sig att bära mamman till
närmaste gräsmatta. Och det var tur att vi hade mött en barnläkare, för navelsträngen hade snott
sig två varv runt halsen, men han fixade det och drog ut bäbisen, säger Jonny Friberg.


När väl barnet kommit ut kom det flera barnmorskor till hjälp och pappan fick klippa navelsträngen,
linda in den nyfödde pojken i sin tröja och själv bära in barnet till Drottning Silvias barnsjukhus.
Pojken, som vägde knappt tre kilo och mätte 47 centimeter, undersöktes och mådde bra trots
omständigheterna. Flera av barnmorskorna vittnade om att de aldrig varit med om att ta hand om
en bäbis som hade gräs och jord på sig. Det var så det gick till, säger pappa Jonny, som på kvällen
återvänt hem för att lägga sin andra son, 20 månader gamla Måns.

 Du verkar väldigt lugn?

- Det är klart att jag var skärrad. Karin berättade att jag hade skrikit: "Va f-n ska vi göra nu?",
när vi bar henne till gräsmattan, men det minns jag inte själv.
Från sjukhuset rapporteras att mamma och son mår bra och pappa själv kopplar av med VM-fotboll.
För mamma Karin är det andra gången hon föder, medan pappa Jonny har två pojkar sedan tidigare. -
Men det här är nog det sista barnet, säger han och skrattar.


Kommentarer
Postat av: Jeanette

Jag hoppas att jag hinner in, med tanke på att det tog tre timmar med Diana då vattnet gick.

2010-06-25 @ 00:25:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0